Så var det bara sju matcher kvar.

Nej, jag har inte räknat fel. Jag tror faktiskt att det bara är sju matcher kvar. Eller, jag vill åtminstone tro det. Det kan vara så att det nu bara är sju matcher kvar!

Här är vi, krislaget från Karlstad.

Jag har tidigare skrivit inlägg jag inlett med meningar som "jag är inte den som hoppar och skriker när vi gör mål" och liknande. Jag kanske inte hoppar och skriker när vi vinner matcher och det gjorde jag inte heller när vi vann kvartsfinalserien, men jag grät. Oj, vad jag grät.

1-0 i matcher, men vad säger det?

Redan innan kvartsfinalen påbörjades så var jag lycklig över att HV71 valt oss. Denna känsla var definitivt inte delad av alla våra supportrar, men jag kände så. Efter första matchen var vi definitivt fler med den känslan, även om vi är väldigt medvetna om att en seger inte säger något alls.

Nu börjar det.

Grundserien är slut, vi börjar slutspelet med kvartsfinal mot våra ärkerivaler och åsikterna är väldigt blandade.

Det kanske blir slutspel, trots allt.

Jag är inte den som ställer mig och skriker eller hoppar av lycka varken för ett mål eller för en vinst, men det betyder inte att jag inte är lika glad som de som faktiskt gör det. Jag kanske inte visade hur bra jag mådde efter matchen igår, men det betyder inte att jag mådde sämre än alla som visade det. Jag mådde nämligen riktigt jäkla bra.

Dilemman och halsband.

Jag borde ha skrivit här efter de senaste matcherna, jag vet. För första gången har jag inte ens en ursäkt, så det enda jag kan säga är att jag ska försöka bättra mig.

Så klättrar vi igen.

Efter diskussioner med övriga supportrar efter de senaste matcherna kom jag fram till att det fanns inget jag ville skriva här. Vem vill egentligen läsa ett inlägg om att vi förlorat? Nu har det börjat gå åt rätt håll igen (Frögga är ju äntligen tillbaks) och med vinsterna kom även min bloggmotivation tillbaks.

Och plötsligt fanns det något att skriva om.

I början av säsongen var Färjestad ett lag i kris. Ropen om att byta ut Czarnecki ekade och även om vissa röster talade om att låta honom vara kvar för att ge honom en ordenligt chans så var det ropen som hördes högst. Czarnecki byttes inte ut, förrän nu.

Finns det inget att skriva om så skriver jag inte.

Hej bloggen! Jag vet att jag inte har uppdaterat här på länge, men jag tycker faktiskt inte att det funnits något att uppdatera om. Matcherna då, tänker ni? Vad hade ni egentligen velat läsa om halvdana matcher som slutat med förlust?

Kärleken till laget är starkare.

Nu var det ytterligare en sån där match då vi faktiskt blev glada över att det blev förlängning. Vad har egentligen hänt? Men, som Benny sa; Sveriges bästa klack när laget ligger under.