Vad skulle vi göra utan dig?

Submitted by Elina on Fri, 12/09/2011 - 17:21
Det andra inlägget om gårdagen kommer helt och hållet att tillägnas vår klackledare, Mårten Vuorinen. Varför? För att när han verkligen vill, då kan han klara av allt.

Det finns mycket jag skulle kunna skriva för att beskriva min respekt för och hur imponerad jag är av Mårten, men då jag misstänker att det mest skulle låta som en kärleksförklaring (och sådana skriver jag ju faktiskt bara till Mattias Sjögren!) så ska jag försöka tänka på hur jag formulerar mig.

Att gå upp på plattan när Färjestad-klacken tidigare har haft Sveriges bästa klackledare, det kan inte vara lätt. Att våga stå där och att kämpa för att hålla igång klacken, det kan inte vara lätt. Trots det så gjorde Mårten det. Han gjorde det förra säsongen och han ställde sig upp den här säsongen igen. Att fylla de skor som blivit kvarlämnade åt honom, det misstänker jag ses som en nästintill omöjlig uppgift, men det han måste inse är att vi inte förväntar oss att han ska ta någon annans plats. Vi vill att han ska ta sin egen plats, växa in i rollen som sig själv på plattan.



Det har han gjort nu. Som han kämpade under matchen igår, det var för mig ett tecken på att han nu äntligen tror på sig själv samt tror på att klacken tror på honom. För det gör vi! Det gör vi. Jag blev så stolt och så fylld av lycka när jag såg honom igår, för även om det inte är tack vare mig som han är så fantastiskt bra så blir jag stolt - för han gör oss bättre. Han får oss att kämpa vidare när vi inte orkar skrika, sjunga eller hoppa mer. Då gör vi det ändå!

Av den anledningen, samt att han alltid lånar en halsduk av någon annan under På den sköld du klär, så bestämde jag mig igår för att starta en liten insamling för att köpa en halsduk åt honom. Det gick snabbt och under den första pausen sprang jag ner till FBK-shopen vid huvudentrén och köpte en halsduk. Under tiden jag var borta så skrev de övriga en liten lapp åt honom, med texten "God Jul" och våra namn.

Under den andra pausen så gav jag halsduken och lappen till honom. Visserligen känner jag inte Mårten personligen, så jag kanske tolkar hans reaktion helt fel - men jag tror att han blev glad. Jag hoppas att han blev glad! Och framför allt så hoppas jag att han förstår vad han faktiskt gör och betyder för oss i klacken.